Det absolut märkligaste fenomenet i dagens politiskt korrekta Sverige är frågan om feminism. Aldrig tidigare, varken i Sverige eller något annat lands demokratiska historia, har man kämpat så enormt för en jämställdhet mellan kvinnor och män. Löpsedlarna handlar var och varannan månad - om inte vecka - om att si och så många VDs är kvinnor. Är det inte det, så handlar löpsedlarna om att styrelseposterna är dittan och dattan ockuperade av en klubb för inbördes beundran - givetvis männen.

Varje dag finns det en kvinna som tjuter om hur orättvist behandlad hon blir för att männen styr. Varje gång finns det en man - feminist, givetvis - som backar upp kvinnan ifråga och säger ‘fy skäms’ till sina partikamrater snarare än att gå till grunden med problemet. Bland aktieregistrerade företag på Stockholmsbörsen finns två kvinnor som besitter VD-poster. Aftonbladet var snabbt igång med sin feminism-kampanj om att det är dåligt jämställt bland maktpositionerna i företag.

Istället för att ifrågasätta varför kvinnor inte besitter fler VD- eller styrelseposter proklamerar man snabbt och lätt att det rör sig om en sexistisk studiecirkel för män. Istället för att se till vetenskapliga studier som visar att män är mer affärs- och karriärinriktade och inte har några som helst problem med att visa framfötterna, kritiserar man tradition och kultur och drar paralleller till att kvinnor fick rösträtt senare än män. Istället för att se till det faktum att fler män i de generationer som nu besitter VD-poster faktiskt har en högre utbildning och därmed kompetens än kvinnor väljer man att se till argument som “Men vi behöver fler kvinnor, det skulle vara mer jämställt då.”

Slopa för i Helvetet kvoteringsprocesserna i dagens Sverige. Ingen människa, kvinna eller man, handikappad eller fysiskt perfekt, sjuk eller frisk, gammal eller ung har någonsin mått bra av att kvoteras in i ett system eller bli bortvald på grund av kvoter.

För hur skulle samhället se ut när vi inför en total jämställdhet, när dyslektiker fungerar som nyhetsuppläsare, när aerobicsinstruktörer är 60 kilo överviktiga män väl över 50, eller när 63-åriga Ester med sin dåliga hörsel ska använda en dator för att leta upp telefonnummret till dig som du ringt till 118 118 för att få tag på?

Nej, Sverige har glömt vad värde heter. Man utgår från en totalsocialitisk princip om att alla människor har ett likadant värde, oavsett vad. Man tar inte hänsyn till individens egenskaper, och därför blir en sprinterlöpare lika mycket värd som en rullstolsbunden person - även om det är i frågan om ett maratonlopp. Istället för att vara rak i ryggen och säga “Nej, du är för dålig” fegar man ur sig ett “Självklart är du välkommen till vårt företag, vi har tillsatt pengar från årets budget till kurser i självutveckling, projektledarskap och retorik.”

Det där därför styrelseledamöter får lida, för att Agneta, 43, är ju kvinna med viss affärskompetens och ska därför ersätta Gösta, 56, som har en lång erfarenhet av styrelsefrågor. Det är därför 18-åriga Peter inte får göra lumpen fast han vill, medan 17-åriga Nicklas blir tvingad fast han inte vill. Samtidigt söker 17-åriga Sara in som blir välkomnad med öppna famnar eftersom: “Försvarsmakten, som är Sveriges största myndighet, arbetar självklart för att bli mer jämställd.”

Väx för helvete upp, Sverige. Feminismen är uttjatad, alla människor har inte lika rätt och kvinnor och män har olika egenskaper. Män och män har olika egenskaper. Kvinnor och kvinnor har olika egenskaper. Så bort med all kvotering, vad gäller att kvotera in kvinnor bland mansdominerade yrken och positioner och vad gäller att gå efter icke-fungerade principer som att människor som inte vill göra lumpen ska göra det ändå, medan de som verkligen vill inte ska få göra det.