Jordens befolkning ökar stadigt och samtidigt kan vi inom ett tiotal år förvänta oss en ökad levnadsstandard (och därmed ökad resursförbrukning) i, vad som i dagsläget går under begreppet u-länder. Indien, med över 1 miljard invånare (en stadigt ökande siffra), förbrukar till exempel fortfarande bara 0,8 hektar per person (vilket är den uträknade delen varje individ kan tillhandahålla för att det ska bli rättvist fördelat), vilket också det, med största sannolikhet, kommer att öka. Nämnas ska ju att i Sverige tillhandahåller varje enskild individ 6,1 hektar, Och då förbrukar vi alltså redan nu mycket mer än vad vår jord kan klara av. Om denna utveckling fortsätter beräknar WWF att vi år 2050 kommer att behöva ytterligare ett jordklot för att klara av att försörja jordens befolkning. Alltså måste någonting göras, och det illa kvickt!

Om vi inte väljer att göra någonting åt problemet har vi i princip två val: antingen kan vi inte tillåta kineser och indier att leva vår typ av liv, de måste snarast hindras från ytterligare utveckling av sin ekonomi och absolut inte skaffa sig fler bilar, datorer, kylskåp etc. Alternativet till detta är att vi i väst ger upp vår egen ekonomiska utveckling och lämnar plats åt andra som hittills inte varit lika lyckligt lottade.

Kina verkar dock inte lägga mycket vikt vid miljöhoten för tillfället, de är medvetna om dem, men där får det vara nog. Det får helt enkelt vara värt ett par grader varmare klimat om en femtio år om det betyder i-landsstandard för hela landet! Kinas argument är att vi i västvärlden smutsat ner hela världen de senaste 150 åren, och att Kina inte kan låta sig beröras av en sent påtänkt miljöhysteri i Väst. Men vilka krav kan man egentligen ställa på Kina? Att de ska hitta på miljövänligare sätt att fixa till sin ekonomi på eller att de ska införa miljövänliga bilar innan de tillåter invånarna att köra mer? Fast vi borde kanske först peta ut den enorma trädstammen ur vårt eget öga… I och för sig är det lite för sent att börja diskutera vem som gjorde fel och rätt från början, huvudsaken borde väl ändå vara att se till att vi har någon planet kvar om femtio år?

Båda dessa alternativ är i princip omöjliga, alltså återstår ett sorts globalt samarbete.
Resursproblemet går i teorin att lösa ganska enkelt med hjälp av alternativa odlingsmetoder (dvs. genmanipulation). Detta har man ju även gjort i Kina där man har utvecklat ris som kan skördas fyra gånger om året. Genmanipulation är en lösning som bara har börjat användas, men som jag tror kommer att betyda en hel del i framtiden då den innebär att resurser kan ökas ytterligare. Dock finns det ju de som menar att det inte kommer att bli bra i slutändan, men om världen ändå är på väg att gå under, är det inte bättre att chansa och försöka se till att fler människor på vår jord kan leva ett gott (läs godare) liv?

Marknadsekonomin och tillväxttänkandet i Kina är knappast något vi kommer att kunna hejda ändå. Sisådär en miljard bilar och kylskåp i kinesiska hushåll är precis vad vi kan räkna med om ett par decennier, och vi har inget val än att acceptera och förhoppningsvis göra det bästa möjliga av situationen. För Kina gäller å andra sidan att miljöproblemen kommer som ett brev på posten, och man kommer att bli tvungen att ta itu med dem. Troligtvis kommer man dock inte att ta tag i detta förrän man är ytterligare en bit upp i ekonomiska trappan. I dagsläget står den ekonomiska tillväxten över miljötänkande och vi kan bara se på och vänta. Vad vi kan göra är dock att fortsätta handla med Kina och Indien, eftersom det är handel som skapar välstånd som i sin tur skapar behov av t.ex. renare miljö. Vi kan ju också bidra med våra egna erfarenheter på området, vi kan ju fortfarande fortsätta utveckla miljövänliga alternativ till allt det icke-miljövänliga och sen när Kina och de andra länderna är redo för det kan vi lämna över svaren på frågorna.

Västvärlden måste ta tag i problemen nu, vi måste göra det dels för att det är vi som är till störst del ansvariga för att problemen finns och dels för att vi har störst möjligheter (det är lättare att införa nya, miljövänliga, kanske dyrare metoder i ett land med bra ekonomi). Vi har inte tid att vänta på att någon annan ska göra det heller (och vem skulle det vara i så fall?), och nej, det kommer inte att orda upp sig i slutändan av sig självt.